måndag 28 april 2014

Process och utfall; att förbättra sig som investerare

Hur man ska kunna driva ett ständigt förbättringsarbete i sin investeringsprocess är ett intressant tema. Man måste lära känna sig själv; att veta vilken typ av bolag och situationer som man har tillräcklig kunskap om samt har personliga egenskaper (känslomässiga dispositioner etc.) för att kunna genomföra på ett bra sätt. Jag försöker också lära mig systematiskt av mina misstag och framgångar; detta är svårare än man kan tro när det gäller investeringar.

Det finns fyra möjliga resultat av en investering (som är ett resultat av ens investeringsprocess);
sant positivt utfall, falskt positivt utfall, sant negativt utfall, falskt negativt utfall.

Det gäller alltså att skilja mellan process och utfall:

Ett sant positivt utfall får vi om vi har en bra investeringsprocess som leder till bra avkastning. Här lär vi oss att det vi gör är bra - fortsätt på inslagen väg. Detta är det bästa utfallet!

Ett falskt positivt utfall är förmodligen det farligaste för oss som investerare. Det är när vår investeringsprocess är bristfällig, men vi får ett bra resultat ändå - ofta på grund av en gynnsam marknadssituation, eller att man helt enkelt hade tur. Jag har varit med om flera sådana här själv, och risken är att man tolkar resultatet som att man har gjort bra ifrån sig och gör detsamma som över - fortsätter med samma metodik utan att tänka över vad som bör förbättras.

Ett sant negativt utfall är det lättaste att lära sig av - så länge man identifierar det och medvetet försöker förbättra sin process efter ett dåligt resultat som här beror på brister i processen. Här gäller det att analysera vad som gick fel, förbättra sin framtida process genom att lägga sig händelsen på minnet och helst förändra checklistor eller liknande.

Sist har vi falska negativa utfall som också kan vara förrädiska. Oavsett investeringsmetodik och process så leder inte alla sunda, väl övervägda beslut till ett positivt utfall - inte i en värld full av risk, oväntade händelser och brist på fullständig information. Därför kommer alla förr eller senare vara med om en sund investering där allt gjordes på ett bra sätt i investeringsprocessen, men där resultatet ändå blev dåligt. Fällan här är att ändra sin investeringsmetodik - det är inte logiskt att överge en strategi som kommer att prestera bra över tid.

Ibland så är det näst intill omöjligt att veta vilken typ av utfall det är man har att göra med - men andra gånger visar det sig förr eller senare. 

En annan viktig aspekt av investeringsprocessen är att ha system och rutiner (detta är jag särskilt dålig på) som tvingar en till att använda "system 2" tänkande, och inte "system 1". Dessa begrepp kommer från prospektteorin och beskrivs kortfattat på engelska wikipedia. Jag kan också rekommendera en av upphovsmännens bok "Thinking, fast and slow".

Nu låter jag väldigt seriös med min investeringsprocess etc. men faktum är att jag är dålig på att använda mig av checklistor - även om jag har två stycken - och inte har formulerat min investeringsfilosofi på ett tydligt sätt. Det finns mycket att göra här. Det viktigaste tror jag är att ha en ambition om ständig förbättring och att försöka studera och analysera vad man har gjort bra, och vad man har gjort dåligt förut.

Hur gör ni?

söndag 6 april 2014

Finans och kapitalstruktur

Det har inte blivit många inlägg i det sista, har mycket annat som tar tid/prioriteras just nu och bloggen får uppmärksamhet när lusten kommer. Det är svårt att hålla motivationen på topp när man inte aktivt letar förvärvsobjekt. Kan dock nämna att den dagen jag säljer ett innehav eller sätter in medel i portföljen så är TGS Nopec och Posco intressanta till dagens nivåer, och jag kommer isåfall skriva om det här.

I anknytning till min utbildning läser jag faktiskt en kurs i finans, vilket är ganska kul. Det är väldigt mycket jag inte håller med om, och föreläsaren har själv erkänt att han inte har lyckats så bra de gånger han försökt sig på aktier. Vi har EMH (som dock framförs med en brasklapp; ingen marknad är helt effektiv etc.), CAPM (ett stort skämt egentligen.. men man kan göra väldigt stiliga kalkyler med denna metoden, så jag börjar förstå Charlie Mungers kritik av klassisk finansiell- och ekonomisk vetenskap) och så vidare. 

Men man får också en viss förståelse för i vilka riktningar de större institutionerna och liknande tänker och resonerar, och en bra förståelse för betydelsen av kapitalstruktur samt vad en "optimal kapitalstruktur" faktiskt är ur ett teoretiskt perspektiv. Vilket dock inte heller klingar väl i mina öron, citerar "alla företag har en optimal belåningsgrad som går att räkna ut". Självklart ingår beta som en parameter i den beräkningen, för min del handlar det snarare om vilken bransch man agerar i, vem som är ägare osv. 


En annan teoretisk metod att finna en bra kapitalstruktur på är att bestämma sig för ett sannolikt EBIT-intervall (inom en tioårs period, t.ex.), och hitta den kritiska gränsen där man håller sig någorlunda inom "advantage to debt"-området i bilden över, alltså att belåningen även i negativa scenarion bidrar till EPS, eller iallafall inte trycker ner den för mycket. Hur bra denna modellen fungerar i praktiken är jag dock tveksam till.

Ett mycket bra inlägg som belyser kapitalstrukturen i förhållande till avkastning är Geoff Gannons "How todays debt lower tomorrows returns"  (Tack till Värdebyrån för länken).


Ska man läsa en kurs för att förbättra sitt investerande skulle jag nog rekommendera en kurs i ekonomistyrning/redovisning/företagsekonomi istället.