Det finns fyra möjliga resultat av en investering (som är ett resultat av ens investeringsprocess);
sant positivt utfall, falskt positivt utfall, sant negativt utfall, falskt negativt utfall.
Det gäller alltså att skilja mellan process och utfall:
Ett sant positivt utfall får vi om vi har en bra investeringsprocess som leder till bra avkastning. Här lär vi oss att det vi gör är bra - fortsätt på inslagen väg. Detta är det bästa utfallet!
Ett falskt positivt utfall är förmodligen det farligaste för oss som investerare. Det är när vår investeringsprocess är bristfällig, men vi får ett bra resultat ändå - ofta på grund av en gynnsam marknadssituation, eller att man helt enkelt hade tur. Jag har varit med om flera sådana här själv, och risken är att man tolkar resultatet som att man har gjort bra ifrån sig och gör detsamma som över - fortsätter med samma metodik utan att tänka över vad som bör förbättras.
Ett sant negativt utfall är det lättaste att lära sig av - så länge man identifierar det och medvetet försöker förbättra sin process efter ett dåligt resultat som här beror på brister i processen. Här gäller det att analysera vad som gick fel, förbättra sin framtida process genom att lägga sig händelsen på minnet och helst förändra checklistor eller liknande.
Sist har vi falska negativa utfall som också kan vara förrädiska. Oavsett investeringsmetodik och process så leder inte alla sunda, väl övervägda beslut till ett positivt utfall - inte i en värld full av risk, oväntade händelser och brist på fullständig information. Därför kommer alla förr eller senare vara med om en sund investering där allt gjordes på ett bra sätt i investeringsprocessen, men där resultatet ändå blev dåligt. Fällan här är att ändra sin investeringsmetodik - det är inte logiskt att överge en strategi som kommer att prestera bra över tid.
Ibland så är det näst intill omöjligt att veta vilken typ av utfall det är man har att göra med - men andra gånger visar det sig förr eller senare.
En annan viktig aspekt av investeringsprocessen är att ha system och rutiner (detta är jag särskilt dålig på) som tvingar en till att använda "system 2" tänkande, och inte "system 1". Dessa begrepp kommer från prospektteorin och beskrivs kortfattat på engelska wikipedia. Jag kan också rekommendera en av upphovsmännens bok "Thinking, fast and slow".
Nu låter jag väldigt seriös med min investeringsprocess etc. men faktum är att jag är dålig på att använda mig av checklistor - även om jag har två stycken - och inte har formulerat min investeringsfilosofi på ett tydligt sätt. Det finns mycket att göra här. Det viktigaste tror jag är att ha en ambition om ständig förbättring och att försöka studera och analysera vad man har gjort bra, och vad man har gjort dåligt förut.
Hur gör ni?